Nu sitter jag på tåget påväg till Köpenhamn och sedan vidare till Malaga! De är fem år sedan jag landade i Malaga för första gången och i sann "spanjorer på film-klyscha" mötas jag av hela Belens familj och släkt, kusiner och mostrar när vi kom hem. Blyg som jag var då, på ett annat sätt en vad jag är nu, tyckte jag att de var ganska jobbigt efter att ha varit på resa hela dagen och dessutom lämnat min egna familj. Samtidigt trodde jag att de var för min skull och tyckte att de var ju väldigt snällt med lite partyt, haha! Men de var Belens kusiner som bor i USA som var i Malaga och där av sammankomsten. Juan och jag blev super tighta efter några månader, han var ju så liten och vi hängde ju hela dagarna. Övade på att gå, hitta näsan och lampan, och hur låter tigern. För mig kommer han alltid ha en speciell bebis plats i hjärtat därför är de nästan lite vemodigt att han inte minns mig alls. När jag hade varit hemma över jul och nyår i nästan tre veckor och kom tillbaka blev Juan så himla glad när han såg mig på flygplatsen, de värmer ett aupair hjärta❤
Kommentera