Stöten. Okej hur känner jag in för rond två, min andra säsongen i stöten? Bueno, jag skulle säga att ungefär varje känsla mellan panik och lycka har passerat magen!
Men nu ligger jag här i tårtan inte i min gamla tårtbit men ändå i tårtan. När Emma och jag närmade oss var de precis som om vi bara hade varit i väg och handlat, inte alls som vi haft ett liv på annan ort i 7 månader. Så himla sjukt. De känns förövrigt precis som de brukar göra när jag ger mig ut på äventyr ganska skakigt om jag ska vara ärlig.
Vi hörs ciao