(Var hos Susanne idag, fantastiskt! Hittade de här blogginlägget som jag skrev i somras, tycker de passar idag!)
Idag lyssnade jag på Kristian Gidlunds sommarprat på P1 (lyssna ni också) tillsammans med några salta tårar börjar också tankarna att snurra först snabbt och okoncentrerat nästan i panik för att sedan saktas ner och hitta fokus.
Jag började tänka på förluster jag gjort och vinster jag vunnit!
Min största förlust är att min farmor inte längre finns att nå, krama och ringa.
Jag tänker tillbaka på begravningen. Jag var så konstigt nervös visste inte hur jag skulle reagera, skulle jag gråta, vara kall, skulle jag orka se andra människor gråta? Jag hälsade på mina farbröder och farfar i kyrkporten lilla, lilla farfar. Satte mig med min bror och kusiner. Kände mig okej, kunde andas.
Jag tänker tillbaka på begravningen. Jag var så konstigt nervös visste inte hur jag skulle reagera, skulle jag gråta, vara kall, skulle jag orka se andra människor gråta? Jag hälsade på mina farbröder och farfar i kyrkporten lilla, lilla farfar. Satte mig med min bror och kusiner. Kände mig okej, kunde andas.
Vädret var lite små mulet, vilket passade mig utmärkt samtidigt som de inte passade min farmor alls. Min farmor är sol, värme och ljus alla dagar om året. Prästen pratade så fint om farmor utan att egentligen känt henne, och då i bara någon minut, fylls kyrkan med ljus, först bara en liten ensam stråle och sedan en snabb blick av solen innan den försvann bakom molnen igen, jag visste och jag tror alla visste att de var farmor, hon var där, om en för någon minut så var hon där.
Kanske är just de en av mina största vinster att trotts att jag förlorat ändå tror att hon finns kvar, de skänker mig en tröst jag inte klarat mig utan....
1 kommentarer
ebba
03 Oct 2013 14:46
så fint gullet <3
Kommentera